Ursprung:
”Bland de hundar som utgjorde ursprunget till den tyska schäferhunden
förekom hundar med vit pälsfärg. En av dessa var "Greif",
som ställdes ut i Hannover 1882. 1895 föddes den legendariske
hanhunden "Hektor Linksrhein", som går tillbaka på
denna och andra vita hundar. Han förvärvades av Max von Stephanitz
- den moderna schäferns skapare - döptes om till "Horand
von Grafrath" och brukar betecknas som schäferrasens stamhund.
"Horand" var bärare av anlaget för vit färg.”
1933 förbjöds den vita färgen hos Schäfer och här
skiljer den Vita Herdehundens historia sig från den tyska schäferns.
I Sverige startades föreningen Vit schäfer 1989 av några
uppfödare som tillsammans ville jobba för att få rasen
officiellt godkänd i Sverige. År 2000 blev rasen godkänd
även här, man beslutade att översätta rasens tyska
namn "Weisser schäferhund" till svenska och rasnamnet blev
då "Vit Herdehund"
Föreningen Vit schäfer blev Vit Herdehundklubb.
Schweiz har lämnat in en ansökan till FCI (den internationella kennelklubbsorganisationen) om att få Weisser Schäferhund erkänd som självständig ras och under 2002 kom kom äntligen det eftrelängtade beslutet att om att rasen nu är erkänd av FCI (den internationella kennelklubben), om än provisoriskt till att börja med.
Schweiz som stod för ansökan räknas som rasens moderland.
I SKK´s Avelskommitte´s protokoll från avelskonferensen 12-13 april gick bla att läsa:
"Många tecken tyder på att att processen fram till erkännandet har varit en ytterst känslig förhandlingsfråga för FCI. I den tillslut accepterade rasstandarden har all anknytning till tysk schäfer tagits bort, vilket innebär att bortåt hundra år av rashistoria har suddats ut. Rasens officiella namn är berger blanc suisse."
Vad som skiljer den Vita Herdehunden från Schäfern i dag är
inte bara färgen.
Den Vita Herdehunden ska ha ett mildare temperament än schäfern. Den
vita Herdehunden skall inte heller som det står i Schäferns rasstandard
att : ”den måste besitta mod, kamplust och hårdhet”.
Den Vita Herdehunden räknas inte som bruksras utan som en sällskapsras,
som dock lämpar sig utmärkt för bruksarbete.
Exteriört är det utom då färgen, framförallt rygglinjen
och korset som skiljer sig från Schäfern.
I den Vita Herdehundens rasstandard står följande:
”Ryggen skall vara rak och horisontell med stark muskulatur. Korset skall
vara långt och medelbrett. I sin början är korset i det närmaste
horisontellt för att sedan slutta mjukt.”
I den tyska Schäferns rasstandard står:
”Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade
manken och längs den lätt sluttande ryggen fram till korset, som slutar
lätt utan synligt avbrott. Korset skall vara långt och lätt
sluttande(ca 23 grader) i förhållande till horisontalplanet och omärkligt
övergå i svanssättningen.”